.
Datum 2016-02-11   Tid: 13:12:00
..............................................................................................................................................................................................................................................................................

Var till huset en sväng idag. Ursäkta kassa mobilbilder från vårat mörka dunkla hus.
Lite snö kvar på golvet här o var, men dom hade satt igång någon slags värme för att torka upp. Så inne i sovrummen var de väldigt varmt och mysigt idag :)
 
kidsens rum, innerväggar saknas förstås.
 
kontor, toa, sovrum.
 
Vårat lilla vardagsrum med vårat höga tak :)
 
och vyn just nu ut mot uterummet.
 
 
Inte sådär jätteroliga bilder just nu. Jag längtar ju massor tills de börjar hända grejer på insidan också. Jag har ju i princip inrett varenda kvm i mitt huvud och skulle helst av allt inhandla allting typ just exakt nu. Men Nisse tycker de börjar vara trångt i våran lägenhet redan :D 
...så jag har fått skriva inköpslistor haha.
 
Men seriöst, jag ska få inreda det här huset.. galet 

Vårat gamla hus.
Datum 2016-02-08   Tid: 10:12:00
..............................................................................................................................................................................................................................................................................

Känns både surt och bra att vi bara hann bo i vårat hus i 5 månader.. 
Surt eftersom vi längtat efter att bo i hus i flera år. Vi kollade på hus redan innan Fanny, för snart 4 år sen alltså. Också hinner man bo i 5 månader och blir förvisad till lägenhet, IGEN...
Men samtidigt känns det ju bättre att något sånt här hände oss, som inte hunnit skaffa så mycket minnen i huset ännu. Dessutom hade vi ju planer på att göra nytt kök, måla huset vitt och bygga om bron. Det är ju pengar som bara skulle vara bortkastade, så tur i oturen att vi inte hann göra något sånt..
 
 
 
 Vårat nya hus kommer bli grymt fint! Men jag gillade verkligen vårat gamla också... kärlek vid första ögonkastet ;)
 
 

Den morgonen när det brann..
Datum 2016-02-06   Tid: 10:45:00
..............................................................................................................................................................................................................................................................................

På tisdag är det exakt ett år sedan vårat hus brann. På ett sätt känns det som att det skulle kunna vara tre år sen, och på ett annat som att det var igår..
Nu har jag skrivit ihop om allting den morgonen, akta wall of text :D 
 
 
Det var morgon och jag och Fanny var på väg till dagis och jobb. Nisse hade jobbat natten och var på väg hem från Luleå när som helst. Väl framme på dagisparkeringen kommer jag på mig att jag glömt fannys väska med alla varma kläder, så det var bara att vända om. Jag körde upp på parkeringen, slängde ett öga på klockan  som 06.45. Jag var sen och skulle redan ha varit framme nu. Kutade in och grabbade tag i väskan. Innan jag gick ut igen stannade jag till och kollade in mot köket, där stod Jerry och tittade lite nyfiket mot mig. Nyvaken och ville säkert ut och morgonpinka. Stackarn, tänkte jag innan jag snabbade mig iväg igen. Nisse var ju snart hemma. 
 
Snabba ryck och några minuter senare var fanny på dagis och jag på jobbet, smidigt nog samma hållplats. Dagen började som vilken vanlig måndag som helst och jag arbetade på. Nisse brukar skicka en snapbild när han kört hem på morgon efter nattjobb så att jag inte behöver oroa mig att han somnat och kört av vägen. Långa arbetspass och nissen brukar tro att han är odödlig och inte behöver sömn. Den här morgonen skickade han redan när han satte sig i bilen och jag hann svara, så han visste att vi var på jobbet.
 
07.40 ringer min telefon och det är ett vanligt mobilnummer som jag inte känner igen, blir nyfiken så jag svarar. Ett samtal som jag nog aldrig kommer glömma. Det känns som att hennes röst ekar fram i mitt huvud varje gång jag tänker på det. Helt i panik skriker hon nästan fram varje ord.. "Sofie? Är det du Sofie?! Vart är du?" jag svarade helt oförstående och lugnt att jag var på jobbet. Jag hade ingen aning om vem kvinnan jag pratade med var. Hon fortsatte, nästan utan att ta luft "men ditt hus brinner!! Herregud Sofie, ditt hus brinner ju!" Nu känner jag hur det isar längs hela ryggraden. Jag lägger på, släpper allt jag håller i, det bara ramlar till marken och börjar raskt gå mot utgången. Helt ärligt vet jag inte då vad jag ska tro. Är det någon som jävlas med mig? Försöker lura mig? Har dom fått tag i fel nummer? Det kan ju inte vara så! Jag var ju nyss där! Det stämmer inte! Mumlade något till min kollega om att dom säger att mitt hus brinner och rusade iväg, måste kolla så att det verkligen inte är så. Hennes röst hade verkligen panik.
 
Kastade mig i bilen och körde! Däcken bara spann, hela jag skakade och det var knappt så jag tog mig iväg. I det som var några sekunder från samtalet och ut till bilen så hoppades jag av allting att det var någon sjuk människa som försökte jävlas med mig, men när jag körde upp på storvägen behövde jag knappt lyfta huvudet för att se röken som steg mot himmelen och all luft flög ur mig, nu fick jag panik. Jag minns hur jag bara skrek rakt ut, gång på gång "nej! nej! nej!" däcken spann fortfarande fram på vägen, för jag bara gasade och gasade medan det slog mig att jerry var där inne! Hur skulle jag hinna rädda honom?! Jag var så nära men så sjukt långt borta just då!
 
bider från pt
 
Jag kom fram och såg mitt hus, minns inte om det slog lågor eller bara rykte fruktansvärt men allt stod kvar, nästan som innan och jag stannade bilen på promenadvägen och bara rusade ut och skrek att min hund är där inne! Svaret jag fick var att det var för sent. Snabbt försökte dom trösta mig och sa att han redan somnat in, det var rökfyllt och han hade förmodligen bara somnat in. Det var så sjukt svårt att ta in och jag tror jag blev alldeles tyst ett tag. Jag grät och hulkade innan jag började känna mig lite arg. Jag minns inte om jag eller brandkåren var där först, säkert dom. Men nu var dom i alla fall på plats och ingen gjorde något! Ingen gick in för att se om han levde. Vårat hus stod kvar, med väggar och tak och ingen gjorde något för att rädda det, på något som kändes som en evighet, som säkert bara var sekunder. "Varför gör ingen nånting?!" sa jag nog både vettskrämt och oförskämt mellan hulkningarna.
 
Dom drog undan mig och sa återigen att det var försent, det var övertänt. Och det var så svårt att förstå. Dom försökte få mig att gå undan, då såg jag nisse komma halvspringande från bilen och då släppte allting! Vi sprang fram till varandra och han kramade om mig och det kändes som att det var då jag fattade, då bara rasade tårarna. Nisse hade fått samtal strax efter mig, han hade just kört in på norrabyn och var nästan framme. Tack och lov har han sagt i efterhand att vi hade hörts av på morgon så att han visste att vi tagit oss hemifrån. 
 
 
Vi fick gå in till grannen för att lugna ner oss, försöka förstå vad som hänt. Jag var helt förstörd, Nisse var som en klippa och försökte trösta mig. Förstår inte vart han fick alla krafter från, men han var min räddande ängel i alla fall. Vilken ångest man satt med och han bara intalade mig gång på gång att vi har ju varandra, det är det viktigaste  Vi fick prata med polisen, och vi konstaterade ganska snabbt att det handlade om något elfel i tvättstugan. Inga maskiner var i gång, men sånt kan visst hända ändå. Lite av ångesten släppte där och då. Jag hade inte gjort något. Tack och lov. Hur hade det varit att leva med? 
 
 
Efter en stund gick vi ut och någon brandman tog oss åt sidan och sa att dom fått ut jerry, om vi ville ta farväl. Vi gick fram, det såg ut som att han låg och sov och jag föll ihop på knä och brast i gråt igen, men snabbade mig fort därifrån. Det började vara mycket folk och jag fick panik av att stå mitt i allt. Alla bara tittade på oss. Jag skyndade mot bilen men blev stannad några gånger innan jag tog mig fram. Någon beklagade, jag lyssnade knappt utan jag bara stod där, vågade knappt röra mig när dom kramade om mig. Nisse hann ikapp mig och tog med mig till bilen och körde iväg. 
 
 
Just där och då var det svårt att se något annat än sorg och förskräckelse över Jerry & huset. Men i efterhand kunde man ju se det på ett helt annat sätt. Huset var tomt i EN timme, och just då brann det. Nu har man nästan svårt att förstå hur TUR vi faktiskt haft... ♥
 
 

Tak på!
Datum 2016-02-04   Tid: 14:40:00
..............................................................................................................................................................................................................................................................................

Förra helgen var vi in i huset och kikade en liten sväng. Det var rätt tomt, snöigt och man såg rätt upp i himlen :) Det var i princip bara ytterväggarna som var på plats, och någon bärande gissar jag.
 
Som med de flesta ofärdiga hus kändes det yttepytte litet där inne. Så jag hoppas det "växer" när det börjar bli färdigt :) Men det såg bra ut!
 
 
Och igår när vi var förbi hade dom börjat lägga på taket. Dom har säkert kommit mycket längre idag. Meen idag kan vi inte ta våran dagliga tur förbi eftersom det är vabruari och sjukstuga IGEN här hemma. Jag är ju föräldraledig så vi behöver ju inte vabba förstås.. Men är det inte lustigt hur alla små helt plötsligt insjuknar när det slår om till februari? :)
 
Nä denna vintern känns jättelång! Slutbesiktning på huset är satt till den 16 juni.
Och håll tummarna för att tidsplanen håller, för om jag måste bo i den här lägenheten en sommar till kommer jag bli jätte ledsen :(